Exploateringen
NĂ€r brytningen av diabasen inleddes blev detta en stor omvĂ€lning för dĂ„varande Ărkeneds kommun. Den tyngre industrin ledde till löner och skatt i kontanta medel, tidigare hade mĂ€nniskor livnĂ€rt sig i stor utstrĂ€ckning som jordbrukare. Befolkningen ökade ocksĂ„ dĂ„ industrin krĂ€vde kvalificerade stenarbetare. Ă r 1897 hade kommunen 4285 invĂ„nare, 1913 hade invĂ„narantalet vuxit till 4948 personer. Detta trots den pĂ„gĂ„ende stora svenska utvandringen till framförallt amerika. VĂ„ren 1890 pĂ„bröjades brytning i Gylsboda av firman Hugo Gerlach i Varberg. I september skrevs kontrakt för brytningsrĂ€ttigheter mellan ingenjör Gerlach och bonden Bengt Niklasson. Detta löpte över 40 Ă„r och bolaget skulle betala 2kr per kubik svart diabas. Ett garantibelopp pĂ„ 200kr Ă„rligen fanns med i kontraktet. VerkmĂ€stare Nils P. PalmĂ© sĂ„g till att svĂ€ngkranar inköptes och lockade arbetare frĂ„n BohuslĂ€n, Halland och SmĂ„land. Anledningen till att brytningen började i Gylsboda kom sig av att diabasen lĂ„g i en Ă„s som strĂ€ckte sig över marknivĂ„n. 1896 tog Svenska Granitindustri AB i Stockholm över brytningen, detta i sin tur gick senare över till AK Fernströms Granitindustrier. 1902 satte man igĂ„ng brytningen i HĂ€gghult, det som idag kallas Svarta bergen. De första stenarbetarna i Gylsboda hade en timpenning pĂ„ 10 öre (ca 6kr omrĂ€knat i dagens penningvĂ€rde), och arbetsdagen under sommaren var 11 timmar. En daglön omrĂ€knat i dagens penningvĂ€rde hamnade alltsĂ„ runt 66kr. Bilden Ă€r frĂ„n Gylsboda stenbrott och Ă€r daterad till 1893. VerkmĂ€stare PalmĂ© syns pĂ„ bilden lĂ€ngst till vĂ€nster, han köpte gĂ„rden Berghem som ligger bara nĂ„n kilometer vĂ€ster om det norra brottet. Ărkeneds kommun kom senare att gĂ„ samman med Osby kommun 1973.