Det fanns mĂ„nga ungdomar i Gylsboda och de omkringliggande byarna under 1920- och 30-talet. Deras barndomstid inföll under stenindustrins glansperiod Ă„ren före första vĂ€rldskriget dĂ„ deras förĂ€ldrar bildade familj och för gott bosatte sig i bygden. Dessa ungdomar, hade inte mycket att Ă€gna fritiden Ă„t. För det mesta om kvĂ€llarna satt pojkarna pĂ„ Karins kafĂ© och fördrev tiden med att spela schack, spela kort, dricka lemonad, Ă€ta wienerbröd och i övrigt göra rackartyg. NĂ€r Karin var pĂ„ dĂ„ligt humör hĂ€nde det att de Ă„kte ut hela skaran. En kvĂ€ll under en sĂ„dan hĂ€r trĂ€ff kom nĂ„gon med idĂ©n att de borde bilda en idrottsförening. Karl Jönsson (Byggeskallen) som hade god tumme med Karin ordnade med tillstĂ„nd för att föreningen skulle fĂ„ samlas i bageriet.Det kom ganska mĂ„nga till detta möte. Julius Lövkvist var den som öppnade mötet och blev vald till föreningens första ordförande. Gylsboda idrottsförening blev namnet och Ă„ret var 1928. Huvudsakligen skulle föreningen syssla med fotboll, och lantbrukaren Bernhard Niklasson upplĂ€t en mosse nere vid Gylsbodasjön till fotbollsplan. De jobbades sedan för fullt att grĂ€va dike runt planen, och bolaget lĂ€t medlemmarna lĂ„na ralle och rĂ€ls för att forsla ut grus pĂ„ planen. NĂ€sta uppgift att lösa för föreningen var att fixa en fotboll och fotbollsklĂ€der. Redan vid det första mötet beslutades att de skulle ha röd tröja och blĂ„ byxor. Via det att ingenjör Edvard Lindberg och verkmĂ€stare Carl Bengtsson stĂ€llt upp som borgensmĂ€n, kunde föreningen lĂ„na 300kr i Sparbanken i Lönsboda, och med dessa medel ordnades klĂ€der och en fotboll. Den första matchen spelades mot Ryds SK och resultatet blev 4-2 till Gylsboda. En strĂ„lande start! 1929 kom föreningen med i SkĂ„nes Fotbollsförbund och dĂ€rmed SkĂ„neserien division 2. Det blev inga storsegrar till att börja med men frĂ„n 1935 och framĂ„t var Gylsboda IF ett lag som ofta hittades i toppen av tabellen. I början hade föreningen inget omklĂ€dningsrum men fick lĂ„na matsalen intill det norra stenbrottet. Disponent Holger Fernström blev driftchef i Gylsboda 1930, och pĂ„ hans initiativ byggde Svenska Granit en klubblokal till föreningen med tvĂ„ omklĂ€dningsrum, domarrum, dusch och toalett. Söndagarna samlade ofta mycket folk pĂ„ hemmamatcherna i Gylsboda. SĂ€rskilt nĂ€r laget spelade mot Lönsboda. DĂ„ kom mĂ€nniskor frĂ„n flera byar, samt förstĂ„s Lönsbodaborna och intresset var pĂ„ helspĂ€nn. Folk trĂ€ngdes pĂ„ vĂ€gen mellan fotbollsplanen nere vid Gylsbodasjön och Karins kafĂ©. Det var gĂ„ende, barnvagnar, cyklar och bilar i en enda röra. Vid matcherna körde ingenjör Lindberg ner sin stora bil och stĂ€llde bakom ena mĂ„let, dĂ€r han tutade varje gĂ„ng Gylsboda gjorde mĂ„l. Eftersom planen var belĂ€gen intill sjön, hĂ€nde det ofta, trots ett stort nĂ€tstĂ€ngsel som placerats bakom mĂ„let, att bollen for ut i sjön. Men intill stranden lĂ„g alltid en eka i beredskap som snabbt kunde anvĂ€ndas för att ro och hĂ€mta bollen ute i vattnet sĂ„ att matchen kunde fortsĂ€tta. 1930-talet var ett decennium av fotboll i Gylsboda.Ingen förening hade under denna tid en mer utĂ„triktad och uppmĂ€rksammad verksamhet. Ăven under kvĂ€llarnas trĂ€ningar kom mĂ„nga av byborna ner till fotbollsplanen. Den vackra naturen i nĂ€rheten av Gylsbodasjön bidrog till att folk kom för att njuta av en stunds avkoppling. Ekbacken pĂ„ ena lĂ„ngsidan av planen med sin vĂ€l avvĂ€gda sluttning fungerade som en naturlig och fin lĂ€ktare. Av brĂ€der hade dĂ€r byggts enkla sittplatser. Andra vĂ€rldskrigets utbrott blev slutet för Gylsboda IF. Idag Ă€r platsen för fotbollsplanen övervĂ€xt av buskar och sly. Inga yttre ting skvallrar lĂ€ngre om de evenemang som en gĂ„ng Ă€gt rum pĂ„ denna plats.