GylsbodagÄrdarna
Namnet Gylsboda betyder bodarna eller fĂ€bodarna vid gylet, det vill sĂ€ga Gylsbodasjön. Det vart ganska sent som den ensliga bygden hĂ€r uppe fick fast bebyggelse. Den tidiga dokumentationen av gĂ„rden Ă€r osĂ€ker. Först omkring 1600 finns uppgifter om att Ă€garen till gylsbodagĂ„rden hette Thomas Hannen. SkĂ„ne var danskt vid denna tid och blev svenskt vid Roskildefreden 1658. Det var mĂ„nga Ă„r av oro och det Ă€r först vid tiden kring snappehanekrigen 1676-1679 som det finns en beskrivning av gĂ„rden. Efter detta krig blev gĂ„rden ett kronorusthĂ„ll vilket innebar att gĂ„rden skulle föda en ryttare med hĂ€st Ă„t Södra SkĂ„nska kavalleriregementet. Man levde pĂ„ naturahushĂ„llningens tid, dĂ€r den odlade jorden pĂ„ omkring 6 tunnland gav gĂ„rdsfolket deras bĂ€rgning. Kor, oxar, svin och hĂ€star föddes upp pĂ„ gĂ„rden. Sommartid betade djuren fritt i skogarna, som vid denna tid bestod av björk, bok och ek. Humleodling, jakt och fiske gav ett extra tillskott till hushĂ„llet. Ă r 1808 delades gĂ„rden mellan bröderna Pehr och Jöns Persson och nya gĂ„rdsbyggnader uppfördes söder om den gamla gĂ„rden. GĂ„rdarna friköptes frĂ„n kronan och blev nu skattehemman. Vid 1800-talets början fanns det minst fyra torp under gĂ„rden och ytterligare torp byggdes senare upp. Det mest kĂ€nda torpet var Blissingetorpet, vars Ă€gare och söner tillverkade de berömda blissingebössorna. Torpet ligger cirka en kilometer söder om Gylsboda och förvaltas av Ărkeneds hembygdsförening. Ă r 1890 upptĂ€cktes stora fyndigheter av den svarta graniten pĂ„ de bĂ„da gĂ„rdarna. Avtal om brytningsrĂ€tten till stenen skrevs mellan direktör Hugo Gerlach i Varberg och de bĂ„da dĂ„varande Ă€garna Bengt Niklasson och Per Persson. Den senare rĂ„kade efter nĂ„gra Ă„r i tvist med stenbolaget, som dĂ„ köpte hela gĂ„rden av honom för 35 000 kronor. Byggnaderna, vars ruiner av den kvarvarande gĂ„rden upphörde under 1970-talet. De sista brukarna av gĂ„rden var Anna och Bernhard Niklasson och sonen Bertil.